Diktat om väv

VÄVVISA

Gunnel Nyblom
Mel: Vi gå över daggstänkta berg

Vi väva i ”durann” och munk, fallera.

Och bommen slår hastigt sina dunk, fallera

Och skytteln far och flyger
Och de präktigaste tyger
Vi väva i durann och munk fallera.

Och drömmar om lycka och vår, fallera

Dem slå vi in i ljusa krabbasnår, fallera
I rosengång och flossa
Och om skogens doft och mossa
Vi drömma när trädningen blir svår, fallera

Och drällar och hemspunnet lin, fallera

Och damast så silkesmjuk och fin, fallera
Och tankarna de vandra
Och ingen kan dem klandra
Om de söka sig till lilla vännen sin, fallera

 

Och spinnrocken surrar och snor, fallera

Och spolmaskinen den hjälper till och gnor fallera

Och flinka fingrar ila
Och ingen rast och vila
Och ingen sävlig lättja bland oss bor, fallera

Och en gång jag bygger väl bo, fallera

Med vännen min i kärlek och i tro, fallera

Och båda ska vi sträva
Och allt jag själv skall väva
Till eget och hemmagjort bo, fallera

 

 

GULDTRÅDEN

Det glimmar en guldtråd i väven

som solstrålar i det grå
Du kanske inte finner tråden
men den finns, den finns där ändå.
Du ser ej i allt det gråa
en ljusare färgnyans.
Men synar du väven noga
så ser du guldtrådens glans

 

 

VÄVEN
Ulla Sjöström, Örnsköldsvik

Din levnads vävstol dunkar oavbrutet

Vad är det väl för mönster som du trär?
En hemlighet är varje mänskas tavla
Du ensam väljer färger nu och här
Men kom ihåg, att ska din väv bli minnen
som hänger kvar, när själv du har gått bort
Kan den inte vävas löst och obetänksamt
Det måste till en varp av bättre sort
Sätt ramen upp med hoppets starka trådar
och knyt din frans med tro i varje knut
Väv kärlekstrådar genom hela väven
så blir din levnads konstverk utan slut

 

TRASMATTAN

Elsie Scherber

Jag vävde en trasmatta på terapin.

Rand efter rand slog jag in.
Min mans gamla skjorta, en blus, som var min.
Mormors städrock och farmors gardin
Ja, hela klanen stod för materialet.
Därför kändes det lite galet,
när någon sa förskräckt:
Ska du trampa på hela din släkt?

MIN VÄV

I min varp låter jag väva in livets gång

I den väven finns både motgång, misslyckanden  och glädje
I min väv finns många frågor och lika många svar
I den väven, har många inslag av kärlek, men kanske lika mycket bitterhet och hat vävts in
I min väv finns många inslag av tro, många trådar av hopp har vävts in, men tyvärr har inslagen av kärlek blivit få
Om min väv någonsin blir färdig, det är det bara Du som vet.

VÄVERSKAN

Erik Axel Karlfeldt 1864-1931

Jag väver i flossa en matta så lång,
som skogarnas mossa, som rosendegång.
På den skall du vanka och reda de tankar som växa till sång.

Jag väver en rya för ditt gästabudshus,
med djärva och nya och lustiga krus.
Jag väver dig drällen att skina om kvällen under blommor och ljus.

Jag väver dig lakan,sparlakan, med förlov,
att du längtar från vakan till din gröna alkov.
Och vill du mig glömma eller vill du om mig drömma,
så har du mitt lov.
Det sjunger på ängen: Du gamla fiolin.
Den låter, refrängen, som "du gamla Fridolin".

Jag väver dig dukar
som om halsen man brukar, att kläda dig fin.
Och själv står du på gården,
just lik som du var.
Det skimrar av bården, där skyttelen far.
Det lyser kring din panna.
Kom, ungdom, och stanna!
Kom, sommar, och bliv kvar!

 

VI VÄVA ETT TÄCKE
Elsa Beskow

Det glimmar i guld och klaraste rött,
det prasslar så sakta i parken,
ty hösten är kommen, och almar och lönn
de fälla nu bladen till marken:
"Så fall, våra blad, fall mjukt och lätt!
Vi väva ett täcke så varmt och så tätt,
vi väva ett täcke åt marken.
Se vintern är nära, och vädret är grått,
nu måste vi värma och lysa!
Vi väva ett täcke så varmt och så gott,
att blombarnen icke må frysa.
Sov gott, alla blombarn, sov gott, sov sött,
Vi väva ett täcke i gyllene rött,
vi väva ett täcke åt marken.

LIMERICKAR

av Karin och Lillemor

En ung vacker flicka på Dal
hon skulle väva sig en sjal
hon räkna och slog
och kanske hon log
med den kan jag fånga en karl.

En kvinna från Holm sa till sin katta
jag vill inte alls att du sitter på min matta
 du klöser och rivs
 jag alls inte trivs
 att de kan va' så svårt att fatta

 I Rostock en kvinna med humor bodde
 hon satt och fundera å tänkte å glodde
 på väven så grann
 helt felfri hon den fann
 ja detta jag alls inte trodde

LIVETS VÄV

Mari-Ann Lindqvist

Det finns en vävstol som kan kallas Livet

Var dag en tråd i din väv dunkas in
Det finns inget mönster beskrivet.
Den väv du gör, den är din, endast din.

Till din väv får du märkliga trådar ibland:

Små gnistrande nystan du har i din hand.
De vävs in under dagar av sorg och av gråt
Och ger skönaste färg efteråt.

AOTOM TAOTOM

Text Ronnie Eriksson Mel. Trad
Vad i hela friden betyder då det? Det är pitemål och blir i fri översättning:
Ner och upp, trampa mellan med fötterna, ökar fram och minskar bak ).

På nedanstående webblänk kan du höra Euskefurat sjunga detta gripande väv-liv-stycke http://www.youtube.com/watch?v=fQOYg1ES838

 

När dagen stängt och natten sänkt sin tunga svarta fäll.

När dan är gjord, när skratt och ord och folk och fä gjort kväll.
När månen vakar fet och trind över sömn och över hus.
Då lyser det från Saras vind, då brinner flitens ljus

Ref: Aotom taotom tjila mila faotom
öukes framma å minskäs bak

Att dagen flytt för natt på nytt har Sara aldrig märkt.
Där i sitt rum skev och krum, skack och söndervärkt,
där sitter hon vid vävstol’n sin, trotsigt stram och sträv.
Hon trampar om och hon slår in. Hon väver livets väv.

Ref:
 

Snart åttiett, så, med ålderns rätt går allt sin stilla lunk,

stickan går och bommen slår sin entoniga dunk.
Där väver hon det liv hon haft och dom drömmar som hon drömt,
med varp och solv och sked och skaft och med tygremsor hon gömt

Ref:
 

Där ett livstyckstyg hon spart i smyg,
sen dess hon själv var barn.
Där en klänningslärft hon en gång ärvt, av grått, grovt, bomullsgarn.
Där ett barnförkläde som dom bar som var av fattig ätt,
där fattiglukten sitter kvar efter varenda tvätt.

Ref:
 

Där är bussarongen han bar den gången hon gav sitt ögonkast.

Där är kravatten ifrån den natten när han fick henne fast.
Korderojkostymen som han bar när han tog henne till brud
och vitskjortan som än har kvar doften ifrån hans hud.

Där en gammal klut med lukt av lut och piss från fyra små.

Där ett linnekuddvar med brodyren kvar och monogrammet på.
Där ett köpetyg ifrån forna dar och en urblekt arbetsblus
och sammet från ett rött standar ifrån gamla Folkets Hus

Ref:

Där är skjortan från hennes äldste son,han som soten slog.

Där ett linne som sorgeminne från henne som älven tog.
Där en finblus av nylon ifrån dotterdotterns dop.
Där en kappa långt ifrån. Ja, det finns där alltihop.

Ref:
 

Snart har hon vävt det liv hon levt och har slut på varpen sin.

Den ska klippas ner och inga fler remsor ska slås in.
Fransarna ska knytas till och väven ska vi få
att titta på ifall vi vill men aldrig trampa på.

Ref:

VARDAGSVÄVEN

Är du vid vardagslivet led, och synes dagen grå,

så sätt dig vid din vävstol ned och väv en aln, ja två.
Då gladare du livet ser -det är en moras råd-
och du åt vardagsväven ger, en vackert glansig våd.

 

VÄV DINA DRÖMMAR AV KÄRLEKENS TRÅD

Mina drömmar är vävda av kärleken till livet
En oas av längtan att få detta innerligt skrivet
Vägen vi vandrar kan både vara ris och ros
En stark beskrivning av det jordiska som Homeros

Trådarna blir ett mönster och man ser inte slutet
Utan hela tiden blir livet nytt så där oavbrutet
Man kan inte förvänta sig att något blir som man vill
Utan ena dagen är det regn nästa är det sol och fågeldrill

Tron är den rätta vävstolen och kan forma en persons själ
För vi kommer alltid till den plats där det är ett vägskäl
Tyget kan bli starkt men skört om man inte vårdar det ömt
För innerst inne vill man inte i hjärtat ha något kvarglömt

 JAG MINNS EN VÄN

H A-son

Jag ler när jag tänker på mattan som ligger i min trappuppgång

där glada färger minner om livet som var en gång
Ett mönster som vävts har anor som tuskaft och rosengång
i det kan jag minnas sagor om livet som gick och kom.
I minnenas hall kan man höra trampet av små fötter av och till
ränder och mönster får föra så mönstret blir som du vill
I mörka ränder jag ser väl sorger stora o små
de färgglada bottnarna ger mig de ljusaste minnen ändå.
En enkel matta slagen av slitna trasor gjord
nog kan den mycket berätta dock med andra ord.

VÄV-SKÄL

Alice Johansson, Björkebo Bettna f. 1915 fd. lantbrukarhustru

Som en liten båt bland säven
stryker fram med sus och brus,
så löper skytteln genom väven
med en spole i sitt hus.

När jag har ett fullgott skäl,
då går väven fort och väl,
och jag skyttlar och slår till,
trampar, skyttlar och slår till.

Det är lust och skapariver,
arbetsglädjen står i blom,
och medan dagens stund förlider
växer väven på sin bom.

Kvällen kommer när jag trött
i bädd har somnat sött.
Oj, jag plötsligt spritter till,
trampar, skyttlar och slår till!  

SPIDER WOMAN

 Spindelns förmåga att göra en "väv" har i folktron i många länder satts i samband med vävning och väverskor. Som tex Spider woman. Spindelkvinnan är en indiansk gudinna, som gav indianerna vävkonsten. Hennes ande finns i alla vävar och för att anden ska kunna komma ut ur den färdiga väven, finns där alltid ett litet vävfel! Alla har vi väl sett till att anden har kommit ut!?

Läs gärna också om hur Spider Woman skapade jorden på nedanstående web.

http://www.wic.org/artwork/spiderw.htm

En annan spindel var ARACHNE.

Arachne var en mytisk kvinna i Mindre Asien som levde under den grekiska storhetstiden. Hon var en mycket skicklig väverska. Så skicklig att hon till och med vågade utmana Pallas Athene till en tävlan i vävning. Hon vävde underbara vävnader, som föreställde guden Zeus' kärleksäventyr, men inte kunde hon väva som en gudinna. Pallas Athene vävde förstås ännu vackrare och bättre. När Arachne upptäckte att hon blivit besegrad i en konst, som hon behärskade så bra, greps hon av förtvivlan och hängde sig i en vävtråd. Därefter förvandlade Pallas Athene henne till en spindel för att hon skulle fortsätta sina dagar vävandes en förgänglig väv. Ordet Arachne betyder spindel.