VÄVVISA
Gunnel NyblomMel: Vi gå över daggstänkta berg
Vi väva i ”durann” och
munk, fallera.
Och bommen slår hastigt
sina dunk, fallera
Och skytteln far och
flygerOch de präktigaste tyger
Vi väva i durann och munk fallera.
Och drömmar om lycka och
vår, fallera
Dem slå vi in i ljusa
krabbasnår, falleraI rosengång och flossa
Och om skogens doft och mossa
Vi drömma när trädningen blir svår, fallera
Och drällar och hemspunnet
lin, fallera
Och damast så silkesmjuk
och fin, falleraOch tankarna de vandra
Och ingen kan dem klandra
Om de söka sig till lilla vännen sin, fallera
Och spolmaskinen den
hjälper till och gnor fallera
Och flinka fingrar ila Och ingen rast och vila
Och ingen sävlig lättja bland oss bor, fallera
Och en gång jag bygger väl
bo, fallera
Med vännen min i kärlek
och i tro, fallera
Och båda ska vi sträva Och allt jag själv skall väva
Till eget och hemmagjort bo, fallera
GULDTRÅDEN
Det glimmar en
guldtråd i väven
som solstrålar i
det gråDu kanske inte finner tråden
men den finns, den finns där ändå.
Du ser ej i allt det gråa
en ljusare färgnyans.
Men synar du väven noga
så ser du guldtrådens glans
VÄVEN
Ulla Sjöström, Örnsköldsvik
En hemlighet är varje mänskas tavla
Du ensam väljer färger nu och här
Men kom ihåg, att ska din väv bli minnen
som hänger kvar, när själv du har gått bort
Kan den inte vävas löst och obetänksamt
Det måste till en varp av bättre sort
Sätt ramen upp med hoppets starka trådar
och knyt din frans med tro i varje knut
Väv kärlekstrådar genom hela väven
så blir din levnads konstverk utan slut
Ulla Sjöström, Örnsköldsvik
Din
levnads vävstol dunkar oavbrutet
Vad
är det väl för mönster som du trär?En hemlighet är varje mänskas tavla
Du ensam väljer färger nu och här
Men kom ihåg, att ska din väv bli minnen
som hänger kvar, när själv du har gått bort
Kan den inte vävas löst och obetänksamt
Det måste till en varp av bättre sort
Sätt ramen upp med hoppets starka trådar
och knyt din frans med tro i varje knut
Väv kärlekstrådar genom hela väven
så blir din levnads konstverk utan slut
TRASMATTAN
Elsie
Scherber
Jag vävde en
trasmatta på terapin.
Rand efter
rand slog jag in.Min mans gamla skjorta, en blus, som var min.
Mormors städrock och farmors gardin
Ja, hela klanen stod för materialet.
Därför kändes det lite galet,
när någon sa förskräckt:
Ska du trampa på hela din släkt?
MIN VÄV
I
min varp låter jag väva in livets gång
I
den väven finns både motgång, misslyckanden
och glädjeI min väv finns många frågor och lika många svar
I den väven, har många inslag av kärlek,
I min väv finns många inslag av tro,
Om min väv någonsin blir färdig,
VÄVERSKAN
Erik
Axel Karlfeldt 1864-1931
Jag väver i
flossa en matta så lång,
som skogarnas mossa, som rosendegång.
På den skall
du vanka och reda de tankar som växa till sång.
som skogarnas mossa, som rosendegång.
Jag väver en rya för ditt gästabudshus,
med djärva och nya och lustiga krus.
Jag väver dig drällen att skina om kvällen under blommor och ljus.
Jag väver dig lakan,sparlakan, med förlov,
att du längtar från vakan till din gröna alkov.
Och vill du mig glömma eller vill du om mig drömma,
så har du mitt lov.
Det sjunger på ängen: Du gamla fiolin.
Den låter, refrängen, som "du gamla Fridolin".
Jag väver dig dukar
som om halsen man brukar,
Och själv står du på gården,
just lik som du var.
Det skimrar av bården, där skyttelen far.
Det lyser kring din panna.
Kom, ungdom, och stanna!
Kom, sommar, och bliv kvar!
Elsa Beskow
Det glimmar i guld och
klaraste rött,
det prasslar så sakta i parken,
ty hösten är kommen, och almar och lönn
de fälla nu bladen till marken:
"Så fall, våra blad, fall mjukt och lätt!
Vi väva ett täcke så varmt och så tätt,
vi väva ett täcke åt marken.
Se vintern är nära, och vädret är grått,
nu måste vi värma och lysa!
Vi väva ett täcke så varmt och så gott,
att blombarnen icke må frysa.
Sov gott, alla blombarn, sov gott, sov sött,
Vi väva ett täcke i gyllene rött,
vi väva ett täcke åt marken.
det prasslar så sakta i parken,
ty hösten är kommen, och almar och lönn
de fälla nu bladen till marken:
"Så fall, våra blad, fall mjukt och lätt!
Vi väva ett täcke så varmt och så tätt,
vi väva ett täcke åt marken.
Se vintern är nära, och vädret är grått,
nu måste vi värma och lysa!
Vi väva ett täcke så varmt och så gott,
att blombarnen icke må frysa.
Sov gott, alla blombarn, sov gott, sov sött,
Vi väva ett täcke i gyllene rött,
vi väva ett täcke åt marken.
LIMERICKAR
av
Karin och Lillemor
En ung vacker flicka på Dal
hon skulle väva sig en sjal
hon räkna och slog
och kanske hon log
med den kan jag fånga en karl.
hon skulle väva sig en sjal
hon räkna och slog
och kanske hon log
med den kan jag fånga en karl.
En kvinna från Holm sa till sin katta
jag vill inte alls att du sitter på min matta
du klöser och rivs
jag alls inte trivs
att de kan va' så svårt att fatta
I Rostock en kvinna med humor bodde
hon satt och fundera å tänkte å glodde
på väven så grann
helt felfri hon den fann
ja detta jag alls inte trodde
LIVETS VÄV
Mari-Ann Lindqvist
Det
finns en vävstol som kan kallas Livet
Var
dag en tråd i din väv dunkas inDet finns inget mönster beskrivet.
Den väv du gör, den är din, endast din.
Till
din väv får du märkliga trådar ibland:
Små
gnistrande nystan du har i din hand.De vävs in under dagar av sorg och av gråt
Och ger skönaste färg efteråt.
AOTOM
TAOTOM
Text Ronnie Eriksson Mel. TradVad i hela friden betyder då det? Det är pitemål och blir i fri översättning:
Ner och upp, trampa mellan med fötterna, ökar fram och minskar bak ).
På nedanstående webblänk kan
du höra Euskefurat sjunga detta gripande väv-liv-stycke http://www.youtube.com/watch?v=fQOYg1ES838
När
dagen stängt och natten sänkt sin tunga svarta fäll.
När
dan är gjord, när skratt och ord och folk och fä gjort kväll.När månen vakar fet och trind över sömn och över hus.
Då lyser det från Saras vind, då brinner flitens ljus
Ref: Aotom taotom tjila mila faotom
öukes framma å minskäs bak
Att dagen flytt för natt på nytt har Sara aldrig märkt.
Där i sitt rum skev och krum, skack och söndervärkt,
där sitter hon vid vävstol’n sin, trotsigt stram och sträv.
Hon trampar om och hon slår in. Hon väver livets väv.
Ref:
Snart
åttiett, så, med ålderns rätt går allt sin stilla lunk,
stickan
går och bommen slår sin entoniga dunk.Där väver hon det liv hon haft och dom drömmar som hon drömt,
med varp och solv och sked och skaft och med tygremsor hon gömt
Ref:
Där
ett livstyckstyg hon spart i smyg,sen dess hon själv var barn.
Där en klänningslärft hon en gång ärvt, av grått, grovt, bomullsgarn.
Där ett barnförkläde som dom bar som var av fattig ätt,
där fattiglukten sitter kvar efter varenda tvätt.
Ref:
Där
är bussarongen han bar den gången hon gav sitt ögonkast.
Där
är kravatten ifrån den natten när han fick henne fast.Korderojkostymen som han bar när han tog henne till brud
och vitskjortan som än har kvar doften ifrån hans hud.
Där
en gammal klut med lukt av lut och piss från fyra små.
Där
ett linnekuddvar med brodyren kvar och monogrammet på.Där ett köpetyg ifrån forna dar och en urblekt arbetsblus
och sammet från ett rött standar ifrån gamla Folkets Hus
Ref:
Där
är skjortan från hennes äldste son,han som soten slog.
Där
ett linne som sorgeminne från henne som älven tog.Där en finblus av nylon ifrån dotterdotterns dop.
Där en kappa långt ifrån. Ja, det finns där alltihop.
Ref:
Snart
har hon vävt det liv hon levt och har slut på varpen sin.
Den
ska klippas ner och inga fler remsor ska slås in.Fransarna ska knytas till och väven ska vi få
att titta på ifall vi vill men aldrig trampa på.
Ref:
VARDAGSVÄVEN
Är
du vid vardagslivet led, och synes dagen grå,
så
sätt dig vid din vävstol ned och väv en aln, ja två.Då gladare du livet ser -det är en moras råd-
och du åt vardagsväven ger, en vackert glansig våd.
VÄV DINA DRÖMMAR AV KÄRLEKENS TRÅD
Mina drömmar är vävda av kärleken till livet
En oas av längtan att få detta innerligt skrivet
Vägen vi vandrar kan både vara ris och ros
En stark beskrivning av det jordiska som Homeros
Trådarna blir ett mönster och man ser inte slutet
Utan hela tiden blir livet nytt så där oavbrutet
Man kan inte förvänta sig att något blir som man vill
Utan ena dagen är det regn nästa är det sol och fågeldrill
Tron är den rätta vävstolen och kan forma en persons själ
För vi kommer alltid till den plats där det är ett vägskäl
Tyget kan bli starkt men skört om man inte vårdar det ömt
För innerst inne vill man inte i hjärtat ha något kvarglömt
JAG MINNS EN
VÄN
H A-son
Jag
ler när jag tänker på mattan som ligger i min trappuppgång
där
glada färger minner om livet som var en gångEtt mönster som vävts har anor som tuskaft och rosengång
i det kan jag minnas sagor om livet som gick och kom.
I minnenas hall kan man höra trampet av små fötter av och till
ränder och mönster får föra så mönstret blir som du vill
I mörka ränder jag ser väl sorger stora o små
de färgglada bottnarna ger mig de ljusaste minnen ändå.
En enkel matta slagen av slitna trasor gjord
nog kan den mycket berätta dock med andra ord.
VÄV-SKÄL
Alice Johansson,
Björkebo Bettna f. 1915 fd. lantbrukarhustru
Som en liten båt bland säven
stryker fram med sus och brus,
så löper skytteln genom väven
med en spole i sitt hus.
När jag har ett fullgott skäl,
då går väven fort och väl,
och jag skyttlar och slår till,
trampar, skyttlar och slår till.
Det är lust och skapariver,
arbetsglädjen står i blom,
och medan dagens stund förlider
växer väven på sin bom.
Kvällen kommer när jag trött
i bädd har somnat sött.
Oj, jag plötsligt spritter till,
trampar, skyttlar och slår till!
stryker fram med sus och brus,
så löper skytteln genom väven
med en spole i sitt hus.
När jag har ett fullgott skäl,
då går väven fort och väl,
och jag skyttlar och slår till,
trampar, skyttlar och slår till.
Det är lust och skapariver,
arbetsglädjen står i blom,
och medan dagens stund förlider
växer väven på sin bom.
Kvällen kommer när jag trött
i bädd har somnat sött.
Oj, jag plötsligt spritter till,
trampar, skyttlar och slår till!
Spindelns förmåga att göra en "väv" har i
folktron i många länder satts i samband med vävning och väverskor. Som tex
Spider woman. Spindelkvinnan är en indiansk gudinna, som gav indianerna
vävkonsten. Hennes ande finns i alla vävar och för att anden ska kunna komma ut
ur den färdiga väven, finns där alltid ett litet vävfel! Alla har vi väl sett
till att anden har kommit ut!?
Läs gärna också om hur Spider Woman skapade jorden på
nedanstående web.
En annan spindel var ARACHNE.
Arachne var en mytisk kvinna i Mindre Asien som levde
under den grekiska storhetstiden. Hon var en mycket skicklig väverska. Så
skicklig att hon till och med vågade utmana Pallas Athene till en tävlan i
vävning. Hon vävde underbara vävnader, som föreställde guden Zeus'
kärleksäventyr, men inte kunde hon väva som en gudinna. Pallas Athene vävde
förstås ännu vackrare och bättre. När Arachne upptäckte att hon blivit besegrad
i en konst, som hon behärskade så bra, greps hon av förtvivlan och hängde sig i
en vävtråd. Därefter förvandlade Pallas Athene henne till en spindel för att
hon skulle fortsätta sina dagar vävandes en förgänglig väv. Ordet Arachne
betyder spindel.
Hej!
SvaraRaderaOm du samlar på vävdikter, bidrar jag gärna med denna av den nynorske poeten Jakob Sande (1906-1967).
GJENTA I VEVEN
(Folkevise)
Den raudleitte gjenta i vevstolen sat,
i ungdommens vår,
so slo ho ein prins med gull og sirat,
det lakkar og skytlane går.
Ho tralla og song medan tida gjekk,
i ungdommens vår,
so slo ho ein prins som ho aldrig fekk,
det lakkar og skytlane går.
Og gjenta på ny sette veven opp,
i ungdommens vår,
so slo ho ein riddar med fjør i topp,
det lakkar og skytlane går.
Ho sukka og venta med tolemod,
i ungdommens vår,
men aldri vart riddaren kjøt og blod,
det lakkar og skytlane går.
Ho stura ei stund og tog til på ny,
i ungdommens vår,
so slo ho ein kjøpmann frå kongens by,
det lakkar og skytlane går.
Ho vov ham i silkety, velfødd og grom,
i ungdommens vår,
så inderleg fin at han aldri kom,
det lakkar og skytlane går.
Då vov ho i løynd, medan hine sov,
i ungdommens vår,
ein velberga bondemann, bomsterk og grov,
det lakkar og skytlane går.
So sat ho med hovudet bøygt av skam,
i ungdommens vår,
og venta på bonden som aldri kom fram,
det lakkar og skytlane går.
Med tårer på kinn sat ho att til sist,
høyr skytlane går,
og ribba for alt slo ho Jesum Krist,
forgremd og med gråna hår.
Sedan vet jag inte hur stort utbyte du har av finskspråkiga låtar + dikter, men Ragni Malmsténs (1933-2002) evergreen "Riepumatto" - Trasmattan - från 1962 skildrar likt "Aotom taotom" hur både barnskjortor, bröllopsfrackar och sorgflor med tiden kan göra tjänst som vävmat(t)erial. Låtens sista rader lyder ungefär: "Om vi tog bort de där mörka ränderna, skulle inte heller de där ljusa synas så klart. Man märker det emellanåt - livet är färgrikt. Hur skulle väl en trasmatta vara annorlunda?"
https://www.youtube.com/watch?v=Tnwca8_e3cc
http://kasillatehtyihanaturhuus.blogspot.fi/2015_04_01_archive.html
Musiken är av Ragnis far, den finska schlagerns grand old man Georg Malmstén (1902-1981). Både han och dottern var svenskspråkiga, och spelade in en hel del låtar på svenska. Texten är av Helena Eeva (1923-1960). Jag kan skicka en översättning, om så önskas.
Hälsningar från Helsingfors!
Hej
RaderaJag har, med ljus och lykta, sökt efter en svensk översättning av Riepumatto. Jag hörde den spelas på ett kalas i Nordvik Kimito, där min mor är född, och spelmannen sa att det fanns en svensk översättning av Sven Lind. Jag har dock inte lyckats hitta den, och mina översättarförmågor är lite begränsade när det gäller finskan. Jag tar tacksamt emot en svensk översättning, om du har den. Hälsar vänligen Tor-Erik Lillsebbas, Hölö, Södertälje, Sverige. torerik.lillsebbas@gmail.com