Ränderna blev rutor

Så kom då slutet på denna varp, som började med den gammelmodiga rosengången, övergick i långa ränder och som nu slutar i vad som nästan är schackrutor. Ja de här varptrådarna har fått var med om lite av varje. Det har varit en mycket inspirerande uppsättning. Nu får vi se vad som kommer sedan. Idag kom med posten ett paket med färger, som jag beställt. Jag har haft några härvor ljus mattvarp liggande i en låda. Nu tänker jag dela härvorna och färga dem i glada färger.  Bland de mattor som finns kvar efter farmor och mormor, finns flera mattor med just olika kulörer på mattvarpen. Det var ett sätt att liva upp mattorna. Det måste vi prova!  

Återfall

Hoops! Nu fick jag ett återfall till min tydligen obotliga fäbless för styvmorsvioler. Tidigare återfanns dessa Ångermanländska landskapsblommor på nästan allt i stugan. Men för ett par - tre år sen rensade jag undan det violetta och övergick till färgen terrakotta. Det är den dominerande färgen i Noras sockendräkt och en bra anledning till det färgvalet. Men till slut blev frestelsen för stor och i veckan återföll jag i denna ljuvliga färgskala. Kanske plockar jag fram alla dukar och skålar igen, så att de kan matcha den här mattan.  

Äntligen!

Detta utrop hörs lite nu och då i medierna och nu var det min tur. Jag har haft ett nummer av Vävmagasinet 3/08 uppslaget på sidan 54 i flera år. Där finns ett reportage från Tillberga vävstuga och en vävnota på deras egen designade Kattfotsmatta. Den skiljer sig markant från traditionella trasmattor med mera ränder på höjden istället för på bredden. Nu tog jag tillfället i akt, när jag bara har en kort varp kvar på garnbommen , att solva om och starta upp en egen variant av Kattfotsmattan. Hade lite svårt att bestämma vilken kulör jag skulle väva i, men det fick bli blått. Då passar den på de flesta ställen.