FLITIGA LISA

  En mycket flitig dag. Det var min dag i tvättstugan, men det är inte så mycket tvätt nu för tiden, när vi bara är två och inte ägnar oss så mycket smutsiga sysslor. Så jag gick ner i tvättstugan och fyllde min maskin. 

Jag hade två kuddar i UFO stashen som var fyllda och klara, men inte fållade. Men väl förberedda med guldiga knappnålar, var det snabbt gjort. Det sitter lite broderikunnande i fingrarna trots allt.

Det var lagom klart till att jag skulle återvända till tvättstugan och fylla på i tumlaren istället.

Uppe igen och där låg det slagna repet och väntade på att få bli nyttjat. Hade fått tag på ett jättebra hårt trikåband hos Elvys garner. Det passade  bra till att binda repet med till ett grytunderlägg. Någon gång ska jag slå ett jättelångt rep, så att det räcker till en ytterkruka.

 Bruno stod för lunchen denna tvättstugedag och i avvaktan på att den skulle serveras,  försökte jag mig på att dekorera en jättesöt liten låda med en väldigt småmönstrad servett. Lackade med decoupage lack och det blev väldigt levande och glatt. Detta måste jag vidareutveckla.

Noraränderna går aldrig ur

Detta är ursprunget till den aktivitet jag har ägnat större delen av denna vecka. Det är en kjolficka som inspirerade prästfrun Rut Parkmans att designa randningen till kjolen i Noradräkten som invigdes 1955.

Mamma Adelé vävde tyg till såväl kjol, väst och blus till mig och min syster Gudrun. Efter en hel del tvekan deltog vi i en kurs i dräktsömnad vid Textilarkivet i Sollefteå. Det krävdes en hel del pysslig sömnad och broderier för att fullfölja projektet. Jag är så glad att jag blev klar med min dräkt och kunde visa den för mamma bara en månad innan hon dog.

Självklart ville jag använda den lite annorlunda randningen när jag vävde en matta i rosengång till stugan. Färgsättningen i mattan är lite mera "rosig" än originalets, men stämmer överens med färgerna från Röhällarna här nära vår stuga.  

   

Jag vävde även en kasse som tillbehör till dräkten. 

Bland saker som jag ärvt efter min farmor fanns ett fantastiskt draperi som hängde i dörren in till salen. Det var vävt i ull och mönstret i daldräll. Av en tillfällighet upptäckte jag att mönstret heter Noras ringar och är på omslaget till boken med namnet Daldräll. Naturligtvis associerade jag till Nora socken, men någon upplyste mig om att Nora nog var en väverska och kanske även en piga

Vad har jag nu haft för mig denna vecka? Jo, jag har försökt föra över Norarandningen till det mönster i halvdräll, som har fått namnet Annikamattan. Det har visat sig vara lite svårare än jag först trodde. Men jag jobbar på det.... Tyvärr blir mattan inte färdig förrän till våren, när vävkammarn i Folkja blir varm och go igen!