Nu har jag varit riktigt duktig en period. Har färdigställt en del UFO:n som har varit liggande. När jag lyckades knäcka koden för meshwork var jag väldigt produktiv på att fläta olika mönster. Ett par av de alstren har nu blivit paddfodral. Det blev en kudde också.

Jag är en ganska flitig besökare på PMU:s secondhandbutik här på Teg. Där har jag vid flera tillfällen hittat roliga garnnystan. Inte lämpliga för att sticka sockar, men kanske som inslag i en väv med fantasimönster. Ett par av de nystanen har nu blivit kuddar. Den gula kallar jag för Lejonkudden och den syrenlila för Gammjänta.  

Liten handväska

Av detta stjärnfall har jag gjort en sån där användbar liten handväska som jag köpte när vi var nere i Sydafrika. I den ryms bara börsen och telefonen och några näsdukar. Mera behöver du inte när du går på besök till vänner.

Väva i cirklar

 Ja det gäller ju att hitta något spännande att fylla alla dessa enformiga dagar med. Jag hade lånat en härligt inspirerande bok på biblioteket och där fastnade jag för 
God´s eye. Det verkar som att jag har en förkärlek för  cirkelformade symboler. De representerar solen, månen och planeten och den värld vi lever i.  Mina mandalor vilar nu tryggt i en garderob. 

Letade genast upp lådan med strumpstickor och fann lämpligt nog fyra udda stickor(den femte saknades) och sen ner i stashen med de där små nystanen med restgarner. Limmade ihop stickorna och sen var det bara att linda/väva garnerna mellan stickorna. Ibland mellan alla åtta, ibland mellan bara fyra. Uppåt eller neråt. Ibland fyra varv, ibland tio varv. Upplevde att alla varianter av såväl garner som teknik blev dekorativa. 

Nya grepp

Jag måste ju försöka bli av med mitt mandala-beroende och det är inte så lätt. Som jag nämnt tidigare fick jag en bok av min syster som handlade om Meshwork. Ett begrepp jag aldrig hört talas om förut. Boken var väldigt pedagogiskt uppbyggd, så jag inhandlade genast från Bibis textil fyra snedslåvikare och klippte ett antal tygbitar och vips så blev det något, som kanske blir en kudde. Det är lite rosengångskänsla i mönstret. Tekniken tål att prövas. Tyvärr kan den inte utövas framför TV:n.

I vävstugan har jag haft glädjen att få väva en matta med mycket varpeffekt. Den heter Plommon, men min variant blev mera kontrastfärgad. 

Sista dagen i februari hade Västerbottensvävarna sitt årsmöte på Västerbacken, där vi har vår vävstuga. Vi hade draperat våra vävstolar med olika varianter av främst mattor  Alla deltagare blev väldigt imponerade av vår fantastiska vävlokal. 
Sen plockade vi ner alla utställningsobjekten och fraktade dem till biblioteket i Holmsund där de får hänga hela mars månad. Ett jättebra tillfälle att få visa vår verksamhet i vävstugan

Säsongsfinal

Idag gjordes det många klipp i vår vävstuga. Aldrig har vi varit så producerande någon termin tidigare. Och det var många lyckade alster som såg dagens ljus

.

Slutexponering

Så var det då sista dagen för Höga kusten Expo 2015. Det var en rolig upplevelse att delta där. Expon håller ju en suveränt hög klass på alstren från alla utställare. Jag har fått många fina kommentarer och försäljningen har gått bra. De karottunderlägg som syns på bilden är sålda liksom mattan i mitten på bordet och den blåa kudden. Dessutom två ytterligare trasmattor och en tidningsmatta. Jeanssömmarna har rönt många kommentarer. Jag måste nog upprepa den succén.  

Vernissage

Det har varit lite tyst på den här bloggen ett tag, men det beror på att jag inte  har producerat något av värde att publicera. Jag har ägnat min tid till att färdigställa och finslipa mina mattor, som idag har ställts ut här på Sandviksteatern i Holmsund tillsammans med hundratals målningar, träsniderier, sten- och silversmiden, glasskålar och jag kan inte nämna dem alla. Visste verkligen inte att det fanns så många duktiga konstnärer i detta ganska lilla samhälle på c:a 9000 innevånare. Känner mig ärad, som får delta tillsammans med dem. Kulturen har verkligen satt Holmsund på kartan över kulturhuvudstaden 2014. Det var riktigt mycket folk som kom för att beskåda våra alster. Bosse Andersson skapade en härlig stämning med sina gamla goding-låtar. Det var nästan så att man skulle vilja bjuda upp någon till dans. I morgon och hela veckan lång fortsätter utställningen.

Där björkarna susa....

Bor man i Umeå, så är man detta året i en euforisk björkdimma. Allt handlar om björkarnas stad. Därför blev ju även jag på något sätt övertalad mentalt att väva något "björkigt". Men det är ju klart: Jag placerade mina björkar i utsikten mot Brännskäret förstås! Nu håller redan löven på att slå ut och barken blir allt vitare, när den inte behöver konkurrera med snötäcke. Men än är inte allt på plats. Björkens tunna grenar är ganska tidskrävande och rotsystemet har jag ännu inte fått riktigt greppet om. Men kul har jag!

Och nästan alla mattor är fållade!

Kylig inspiration

 Nu har jag börjat återhämta mig från fiaskot med linvarpen. Har också talat om för Wandja att hennes gåva var helt bortkastad på mig. Hon hade själv haft stora bekymmer med denna varp, så hon förstod min uppgivenhet. Idag startade vi upp vårterminen i vävstugan och då känns det genast som att solen har återvänt till livet. Under julen var det ett par TV-program som visade pingviner på södra halvklotet. Jag blev väldigt fascinerad av kejsarpingvinens färgteckning kring huvudet. Den gula färgen startar som i kall vit is och slutar i glödande orange. Pingvinens kropp associerar jag till stilig frack. Detta fick mina tankebanor att börja fantisera fram nästa vävprojekt. Jag varpade igår en svart trasmattsvarp, som jag ska solva i  rosengång. Bruno hjälpte mig idag att förskeda och nu väntar jag bara på ett pådragningsmanskap. Under tiden har jag inventerat mattrasförrådet på jakt efter den varma gula färgskalan. Det fanns ett och annat i kartongen, men jag behöver komplettera framförallt materialet till fracken.  

Kändis

Idag har det känts som om det var min födelsedag. Många har ringt och grattat mig och på FB har jag fått massor med Gilla-knappar och kommentarer. Det känns helt fantastiskt. Reportaget i VK:s Weekend bilaga har haft stor genomslagskraft. Jag tackar Erika Sjöström för att hon kunde hålla reportaget på rätt nivå. Eftersom jag sannerligen inte är någon proffsvävare, känns det lite oförtjänt att få en så stor ära för dessa tidningsmattor. Rent tekniskt är ju mattorna ganska simpla, men det är idén med återvinningen som är det roliga i sammanhanget. Min nyfikenhet och mitt google-tålamod är kanske vad som ska ta åt sig berömmet. Återvinning och second hand ligger i tiden. Jag fortsätter hänga på den linjen. 

Fiasko!

Som jag tidigare nämnt, fick jag en linvarp med 1 trådigt lingarn av Wandja i vävstugan. Det var några år sedan hon klippt ner den, men den såg  bra ut i mina  oerfarna ögon. Den var flätad i tre rumpor och jag fick förskeda den och reda fram nya skäl. Det tog sin tid. Sen drog jag på varpen och det var en och annan tråd som brast. Varpade 4 extra lagn, som behövdes för att få ihop mönstret. Jag solvade den i spetskypert, skedade och knöt fram. Då var det äntligen dags för förvävningen! Tog det mycket lugnt, lade spröt och trampade försiktigt ned: Vid det femte inslaget brast minst 40 trådar!!! Det såg ut som en häxkittel bakom skeden! Här i papperskorgen ligger nu en normal arbetsveckas mödosamma arbete helt till spillo. Det är klart att jag hade kunnat knyta ihop alla brustna trådar, penslat hela varpen med tapetklister, skaffat en ångmaskin eller dylikt. Men mitt psyke pallade inte inför den ständiga ångesten att samma sak ska inträffa vid nästa inslag. Jag gav upp!!! Klandra mig inte! Mina nervtrådar var vid det laget av samma kvalitet som varpens trådar.  

Uppladdning

Julhelgen 2013 kommer att gå till historien i vår familj, som den tråkigaste av alla. Sjuttiofem procent av oss var drabbade av en svår hosta och en del av oss även av hög feber. Julmaten blev väldigt ointressant och de fina sillarna räcker fortfarande. Men jag är nu på benen och har dragit på en linvarp, som jag blivit förärad av Wandja i vävstugan. Hon hade klippt ner den från sin vävstol, men det fanns inget skäl kvar och det var en hel del att reda ut vid förskedningen. För att jag ska få till ett passande mönster, skulle jag velat ha ytterligare 16 varptrådar. Det kändes väldigt jobbigt att klä på sig och åka till vävstugan och varpa dessa 16 trådar. Såg då ett tips på 4-shaft weaving på FB. Så bokhyllan med alla gamla inbundna romaner fick bli en tillfällig varpa och det fungerade alldeles utmärkt.

Mission completed

Vad är nu detta? Ännu en matta? Nej det är sju fållade gåsögonmattor! Slutförde den sista under Nobelmiddagen. Känns befriande. Och jag är mycket nöjd med både mattorna och mig själv. Det kan tyckas att alla är randiga där de ligger, men om man skärskådar dem utrullade, har de olika karaktär, olika färgteman och flera olika tekniker i randningarna mellan gåsögonen. 

Efter den avslutande grötlunchen i vävstugan besökte jag biblioteket och tog bilder på mina utställda tidningsmattor. Det kändes som att de kom väl till sin rätt i utställningshörnan. En tjej som gör smycken av gamla skruvar och muttrar och ståltråd ställer ut i montern bredvid tavlorna. Återvinning på olika sätt.

  

Nytt infall

Det var ett bra infall det där med en ny pallklädsel. Den nuvarande klädseln har aldrig riktigt tilltalat mig. Så jag startade på en gång upp en ny väv och den här gången i förstärkta gåsögon. Ett mönster som jag är väldigt förtjust i, men som skulle ta alldeles för lång tid att tillämpa på en gångmatta. Jag har egentligen väldigt dåligt tålamod i vävstolen om jag ska vara riktigt ärlig. När idén är fullbordad, dvs. när den första  mönsterrapporten är genomförd och godkänd, skulle jag gärna börja med något nytt istället för att fullfölja projektet. 

På bilden ser det ut som ett vävfel har insmugit sig på ett ställe. Men det är bara en färgkontrast har jag kollat. Kom då att tänka på sägnen om den indianska gudinnan Spider women. Hennes ande finns i alla vävar och för att anden ska kunna komma ut ur den färdiga väven, finns där alltid ett litet vävfel! 

Kanske är det ett fel trots allt?

Voila!

I eftermiddags kunde jag lossa tre mattor från bommen. Det är alltid spännande att se slutresultatet, för det är svårt att få ett helhetsintryck, när mattan sitter i vävstolen. Längst in i rullen fanns då "Lönnlöven", som de såg ut i september. Den blev riktigt bra. Gåsögonen kanske inte lyste lika klart i alla bårderna, men OK. Kommer att bli en tålig matta i stugan, där jag numera har övergått från färgskalan Styvmorsviol till Nora-randning.Sedan rullade då "Björklöven i oktober" fram. Den mattan kan bli ett problem att placera. Så ljus och känslig för smuts. Men färgmässigt stämde det in på motivet. Lite rostbrunt på vissa håll, men annars växling från grönt till gult. Trean var då vad jag kallat "Blå eld", men så eldig hade den faktiskt inte blivit. Gåsögonen var bortkastade på de mörkare blå fälten. Men det blir en bra bruksmatta i utsatta lägen. 

I morgon är det bara att knyta fram varpen och starta på ny kula. Undrar just hur natten kommer att bli? De kreativa krafterna kanske tar över och rubbar sömnvågorna.  

Blå eld

Inspirerad av helgens synintryck startade jag redan igår kväll en ny matta i gåsögonsväven. Nu lämnade jag den dämpade färgskalan och brassade på i en intensivt blå bård. Kanske lite väl brutal, men vi får väl se hur det slutar. Blått är på något sätt alltid harmoniskt även i de intensiva graderna. I vävstugan kämpar jag med björktemat, men fantasin har på något sätt inte hittat formen. Björkarna lyser med sin frånvaro. Kanske får jag återkomma i ärendet. Leveransen ska inte ske förrän till våren och de övriga tjejerna i vävstugan har säkert ett och annat i sina skaparsinnen som ger ett bättre budskap.

Det finns inga gränser

I helgen har jag varit ner till Stockholm och haft en jättemysig helg med Junie och hennes pappa och mamma. Inte nog med det, jag har varit på en utställning på Färgfabriken (ligger på Liljeholmen) och med mina egna ögon sett vad Re Rag Rug har åstadkommit under ett års tid. Jag har nyfiket följt deras blog www.reragrug.blogspot.se. Det är två tjejer som har "tillverkat" 11 mattor av spill från textilindustrin och återvinningen hos Myrorna. Man säger mattor, men ingen av mattorna är vävda! De är skapade med helt andra metoder för att sammanföras till vad vi upplever som en matta; flätning, virkning, stickning, zigzag, tråckling och många, många, små stygn, you name it. Projektet var en matta per månad i ett år. Den tolfte mattan sitter de i utställningslokalen och syr på. Jag har svårt att tänka mig att det finns någon ytterligare teknik att använda sig av. Men det är ju jag det. Jag kan ju bara tänka i tuskaft och kanske rosengång.   

Rufsig gräsmatta

Nu har vi i vävstugan startat upp den väv med Björkinspiration, som ska bli vårt bidrag till Vävmässan 2014 här i Umeå. Vi ska alla väva var sitt bidrag och sen väljer vi ut vem som ska få representera oss. Jag tror att alla går omkring och funderar hur man ska förhålla sig till ämnet. Men det har inte satts upp några regler om vare sig färg, mönster eller motiv, så det är bara att ta det som en lek. Det ska bli kul att se alla variationer. Eftersom ingen vågade sig på att starta, gjorde jag en liten ansats i tisdags. Tänkte mig en lite rufsig gräsmatta med en rabatt pelargoner där bakom. Vi får väl se vart björkarna dyker upp.

Här hemma har jag nu vävt klart gåsögematta nr 2. Som av en händelse speglar den precis de färger som björkarna här hos oss har just nu; gula med en liten kvarvarande grön ton.

Höstlikt

Jag har nu passerat experimentstadiet och gått vidare bland höstlöven. Det blir en ganska tunn matta den här gången. Passar kanske vid någons säng. Använder mig av flytande färgövergångar och det är ju så lövverket är så här års. De varierar från grönt till rostrött. Man blir så imponerad av färgsättaren. 

Har idag varit och lånat tillbaka några av Tidningsmattorna som hänger i korridorerna på EkonomiNord. Behöver dem till utställningarna på biblioteken i november-december. Enligt utsago har de rönt stor uppmärksamhet hos besökarna på redovisningsbyrån. Jag lade mig ju vinn att väva färgmässigt i ekonomiska termer och det verkar ha gått hem.

Experimentstund

Den första mattan i gåsögon är nu slutförd. Jag kunde "konsumera" fem stora mattrasnystan, som legat och väntat på att få komma upp ur lådorna till dagsljuset. Sånt gläder en samlare. I kväll har jag hållit på med lite mönsterexperiment. Det ljusa provet är förstärkta gåsögon, dvs ett tuskaftinslag med mattvarp mellan varje trasinslag. Det ska jag nog tillämpa vid något tillfälle. Dock blir det inte på något långt objekt, för det var ganska tidsödande. Det blå provet var helt misslyckat. Tänkte att man kunde varva med två färger. Men gåsögonen kom bort helt. Jag hade valt för stor kontrast mellan trasorna. Det översta gula är nog det som kommer att få komma på tillväxt de närmaste dagarna = höstbjörk. Idag lyste verkligen de kvarvarande björklöven i klaraste gult.  

Äntligen!

Nu är lyckan fullständig! Den sedan länge omtalade gåsögonsväven är varpad, pådragen, solvad och skedad och framknuten. Och allt har fungerat ganska bekymmersfritt. Om man bortser från att jag tillbringade ett par timmar nere i vävstolen bland lattor och trampor. Hade problem med skälet, men det har löst sig. Noggrannhet premieras. På förmiddagen idag har jag också haft glädjen att påbörja en höstfärgsinspirerad matta. Tror att det kommer att bli en matta som utstrålar harmoni. Skaparens sinnesmod påverkar verket.