DE FYRA ÅRSTIDERNA

Någon fällde en kommentar beträffande bilden på De fyra elementen och trodde då att jag menade De fyra årstiderna. Men se det hade jag ju inte alls gjort. Då fick jag ju genast ett nytt projekt och numera är det fullföljt. Vid första anblicken är det nog inte så lätt att skilja dem åt, 

I vävstugan fortsätter jag på temat Stenar. "På rullande stenar växer ingen mossa", var ett uttryck jag hittat. Men på dessa stenar i plockväv växer en mjuk och gosig mossa av sammet och manchester. Blir en bekväm kudde att vila kinden mot. 

Stenröse borti backen

Jag har naturligtvis fortsatt att vrida mina tankar till temat STENAR. Eftersom saknaden av vävstol här hemma stoppar tekniken vävning, har det här sättet att väva på en pappskiva passat mig alldeles utmärkt. Det är ett lagom stort hantverk framför tv och ger faktiskt tillfälle att skapa färgkompositioner utifrån den låda med broderigarner, som finns här hemma. 

I vävstugan är jag nu klar med min matta som jag kallat för Sniskan. Det har varit ett litet pyssel att väva den. Kanske fortsatte jag i sömnen att lägga de små trasnystanen i fyrkanter, men en natt fick jag i drömmen uppslaget att omvandla inläggen till en mängd stenar. Sagt och gjort! Det blir en dörrmatta med namnet Stenröse. Mycket passande! 

Stenrösen kan ha olika utseenden och i min barndom hade stenrösena omkring gården var sina olika namn. Det här lilla grytunderlägget får nog namnet Smia, som låg framför pappas smedja. 

Men sen kommer Storstenröset, som låg i utkanten av åkermarkerna. Där hade man samlat mängder med sten när det bröts ny åkerjord. Stenröset omges av lite slingrande växter

LAGERUPPBYGGNAD

 

Så här ter sig numera bordsutsikten ut för den som har de yttre middagsplaceringarna vid vårt matbord i stugan.  Det är min "Spetsfundighet" som har ersatt Zara Libells utsikt över Fjärdbotten. Vepan är fylld av diverse allmänna men ibland lokala utrop, men dessemellan fylld av diverse jeansblommor med spetsdekorationer och knappar. Det var ett jättekul arbete att fylla den begagnade gardinlängden med de olika utropen. En del vill jag i dagsläget gärna byta ut mot andra dialektala fraser som dykt upp i mitt sinne i efterhand.

När man kommer in i köket i Folkja kan man tro att man stiger in i en handarbetsaffär. Jag har lagt upp hela min vinterproduktion på köksbordet och soffan och sorterat lite grand hur jag ska fördela kollektionen mellan Kulturfabriken i Mjällom och Höga Kusten Expo i Ullånger. De flesta alstren är väskor och paddfodral i meshwork, men även mandalas, bundna korgar, repunderlägg och kuddar förstås. Soffan är fullsatt av kuddar och jag är lite tvivlande på att de kommer att vara attraktiva för köpare. Mina mattor ryms på ett bord i "kammarn" och där är nog efterfrågan lite större om jag håller en någorlunda prisnivå.

Det är alltså en spännande sommar jag framför mig, för Kulturfabriken har öppet från midsommar till mitten av augusti, så jag måste ju lite då och då(passningsdagar) kolla om något ska fyllas på. Sedan kommer Höga Kusten Expo en vecka i mitten av juli och spär på spänningen. 

Jag har ingen förväntning om att bli förmögen, men hoppas ju på att mitt lagerutrymme ska bli lite glesare.

ETT OCH ANNAT ANNARS

Jag måste försöka vidga vyerna lite grand och vila en stund från  meshworken. Har på FB blivit överfallen av en länk som har idéer om hur jag ska sy väskor av tygstashen. Så nu har jag sytt ihop ett par kassar av lite olika kulörer av jeanstyg. De blev riktigt hanterbara.  

Den har kudden fick bli ett undantag. Jag frångick mitt obligatoriska färgval och blev mycket diskret. Alla är ju inte besatta av styvmorsviolen och uppskattar säkert denna dimhöljda kudde. 

Min vävstol har jag ju ärvt efter Brunos mamma. Hon efterlämnade också en del vävalster, som jag har fullfärdigat  ibland. Här är en kudde  i munkabälte och vävd i min favoritkulör. Jag applicerade en spets, som nog min mamma virkat. Roligt att få ge de kära minnesmärke. 

 Nu har jag varit riktigt duktig en period. Har färdigställt en del UFO:n som har varit liggande. När jag lyckades knäcka koden för meshwork var jag väldigt produktiv på att fläta olika mönster. Ett par av de alstren har nu blivit paddfodral. Det blev en kudde också.

Jag är en ganska flitig besökare på PMU:s secondhandbutik här på Teg. Där har jag vid flera tillfällen hittat roliga garnnystan. Inte lämpliga för att sticka sockar, men kanske som inslag i en väv med fantasimönster. Ett par av de nystanen har nu blivit kuddar. Den gula kallar jag för Lejonkudden och den syrenlila för Gammjänta.  

Liten handväska

Av detta stjärnfall har jag gjort en sån där användbar liten handväska som jag köpte när vi var nere i Sydafrika. I den ryms bara börsen och telefonen och några näsdukar. Mera behöver du inte när du går på besök till vänner.

Kasseflöde

Den här kassen har varit ett litet äventyr. Först var det med det här mönstret som jag knäckte koden till "tumbling blocks". Jag fordrade med gulligt fågeltyg, applicerade jeansfickor både utanpå och inuti. Mönstret är gjort med snedslåar av jeans, så framsidan är mycket stabil, vilket fick mig att associera till sittunderlag. Den blir perfekt att ta med på promenaden, inuti ska finnas ett lämpligt sittunderlag och även kaffe med dopp.  

Den här kassen heter Stjärnflocka. Stjärnorna döljer sig ibland,  men när man kisar, så kommer de fram en hel flock. Applikationen är gjord av jeanstrasor, som är trådraka och därför inte lockas till att rismas så mycket.

Jag har gått in för stjärnor nu en period. Denna kasse heter Stjärnfall och fronten är jeanstrasor som blir så jättefina stjärnor. Det är Davidsstjärnor som bildas i Meshwork tekniken. Kassen har sin öppning på baksidan.

Slutligen är detta min lilla Stardust. Idén fick jag från en liten väska som jag köpte i Sydafrika. Där ryms plånbok, telefon, en kam och näsdukar. Det är ju allt som behövs. 

MESHWORK

Att sitta sysslolös framför TV:n är inte något för mig. Jag somnar ofelbart. Men då var den här mjuka runda stjärtvärmaren ett lagom komplicerat objekt för mina fingrar att röra sig på och min hjärna att koncentrera sig kring. Samtidigt kunde jag kasta ett och annat öga på vad som försiggår på TV-skärmen. Dessutom kom alla små rester av yllegarn till användning. 

Ett projekt av ett helt annat slag har resulterat i denna lyckosamma bild. Här måste både fingrar och hjärna och ögon vara på helspänn hela tiden. Jag fick en gång av min syster Gudrun en jättebra bok, som jag har bläddrat fram och tillbaka i många gånger. Efter många försök och omtagningar lyckades jag att till sist knäcka koden. Pinterest och Youtube är också livligt frekventerat. Men till slut kunde jag hänga med på alla "över" och " under" som instruktörerna visade och hade lyckan att få se den fantastiska effekten som uppstår när man flätar remsorna om varandra. Underarbetet med snedremsorna  är också ganska omfattande. På bilden är det olikfärgade jeansremsor som jag sen "broderat" lite grand. Jag gissar att den här tekniken kommer att ha en viss framtid i min "produktion". 

 

Inte en lugn stund

 Så sammanfogade jag alla 49 jeansstjärnorna och naggade sömmarna med min nyinköpta taggsax. Stoppade det hela i tvättmaskinen och torktumlaren och ut kom en fransig "duk". Nu håller jag på att sy små svarta och vita knappar i alla fyra hörnen på stjärnorna. Jag är inte riktigt nöjd med det här projektet. Är inte så dekorativt som jag önskat. 

Då är jag mera nöjd med mina flätade objekt.  Det första är flätat med mörka och ljusa jeanstrasor, som jag klippt trådrakt och rensat, så att varpen blir synlig och ger en fin inramning. I den andra har trasorna förstärkts med svarta band emellan och flätad i ett för mig ganska avancerat mönster. Jag undrar vad rutmönstret heter. De här två plattorna tänker jag använda till tygkassar eller kanske en kombiryggsäck. Då behöver jag handtag eller bärrem och därför har jag ikväll startat upp en kyrktöm. Det är en sexslagen fläta som slås över ett rep. Blir väldigt stadig. 

Den grå vardagen har många ljusa stunder

Jag slog ju ett rep häromsistens,letade rätt på min Knopbibel och band ihop till en turkisk matta. Men det blev så grötigt och inget mönster framträdde, så jag "repade" upp alltihopa. Istället använde mig av korgbindningstekniken och gjorde ett karottunderlägg.   

Ett av de äldsta UFO:n jag haft i mitt förråd är denna Moorman väv. Den var ursprungligen dubbelt så lång, men jag har klippt av den och gjort en en kudde på temat Skärvor. Kvar blev då denna  ängel, som jag nu kantat med bomullsband och broderat en välkomsthälsning på.  Vill bara le ner jag går över tröskeln och möter henne!

Jag sitter långa stunder och tittar på Pinterest. Där finns alla upptänkbara tekniker inom textiler. Jag vill gärna förkovra min meshwork kunskap om det eventuellt  dyker upp ett tillfälle, där Västerbottensvävarna kan hålla en workshop. Vad jag har väldiga mängder av är ju jeanstrasor och dem ville jag ju gärna få användning för. Det här mönsterbindningen är ju en känt tygmönster och en kudde är alltid en lämplig storlek för nya projekt. Det var inte så enkelt som jag trodde. De gällde att få dem i rätt ordning. När jag sen dessutom tillförde bomullsband i fyra riktningar, så gällde det att veta vad som var över  och vad som var under. Men resultatet blev ganska dekorativt. 

Det har  bildats en liten jeanshörna i köket. Synd att det inte kommer några gäster på besök och ser utställningen. 

Finaler

 De senaste veckorna har jag överträffat mig själv: Jag har äntligen gjort klart flera UFO:n. Det började med att jag hookade klart min Rosor i fontän. Inspiration till den lilla mattan fick jag efter att jag varit på en jättehärlig fotbehandling på Löplabbet. Tänkte mig att sätta fötterna i en skön fontän en sommardag.

Sen hade jag tagit med mig från stugan ett oavslutat objekt från våren 2019. Resultatet blev ett grytunderlägg i en väldigt lysande blå nyans vävd i stränggarn. Hade turligt nog en rulle bomullsband som passade som inramning.  

Ett objekt som varit i omlopp hela sommaren och hösten  var denna bonad. Jag hade gjort en liten palett i meshwork med mörka och ljusa jeansremsor på diagonalen. Efter en del grubblande gjorde jag en djupdykning i min knapplåda och letade rätt på samtliga vita små skjortknappar med fyra hål. Jag applicerade en kapp på varje ljus jeansruta.  Som bakgrund använde jag sedan ett mörkt "jeansben" I ytterkanterna har jag tagit bort en centimeter bred rad med denimvarp, kvar blev de vita inslagen, som ramar in "tavlan". Bruno associerade objektet till ett kyrkfönster. Kanske det. Vacker är bonaden iallafall och med många olika arbetsmoment.

Men man måste ju ha något att göra framför TV:n. Jag var för några år sedan med och gjorde några små korgar hos Carina i Medle och jag tyckte att det var ett jätteroligt sätt att exponera trasor på ett annat sätt än att väva trasmattor. Så jag slog ett rep av några mattrasor och klär sedan in repet/linan i några dekorativa trasor. Med tekniken korgbindning binder jag samman replagren med bomullsband. Det är ett muskulärt krävande arbete att dra bomullsbanden med virknål genom föregående varvs bundna band. 

Nya grepp

Jag måste ju försöka bli av med mitt mandala-beroende och det är inte så lätt. Som jag nämnt tidigare fick jag en bok av min syster som handlade om Meshwork. Ett begrepp jag aldrig hört talas om förut. Boken var väldigt pedagogiskt uppbyggd, så jag inhandlade genast från Bibis textil fyra snedslåvikare och klippte ett antal tygbitar och vips så blev det något, som kanske blir en kudde. Det är lite rosengångskänsla i mönstret. Tekniken tål att prövas. Tyvärr kan den inte utövas framför TV:n.

I vävstugan har jag haft glädjen att få väva en matta med mycket varpeffekt. Den heter Plommon, men min variant blev mera kontrastfärgad. 

Sista dagen i februari hade Västerbottensvävarna sitt årsmöte på Västerbacken, där vi har vår vävstuga. Vi hade draperat våra vävstolar med olika varianter av främst mattor  Alla deltagare blev väldigt imponerade av vår fantastiska vävlokal. 
Sen plockade vi ner alla utställningsobjekten och fraktade dem till biblioteket i Holmsund där de får hänga hela mars månad. Ett jättebra tillfälle att få visa vår verksamhet i vävstugan