ETT OCH ANNAT ANNARS

Jag måste försöka vidga vyerna lite grand och vila en stund från  meshworken. Har på FB blivit överfallen av en länk som har idéer om hur jag ska sy väskor av tygstashen. Så nu har jag sytt ihop ett par kassar av lite olika kulörer av jeanstyg. De blev riktigt hanterbara.  

Den har kudden fick bli ett undantag. Jag frångick mitt obligatoriska färgval och blev mycket diskret. Alla är ju inte besatta av styvmorsviolen och uppskattar säkert denna dimhöljda kudde. 

Min vävstol har jag ju ärvt efter Brunos mamma. Hon efterlämnade också en del vävalster, som jag har fullfärdigat  ibland. Här är en kudde  i munkabälte och vävd i min favoritkulör. Jag applicerade en spets, som nog min mamma virkat. Roligt att få ge de kära minnesmärke. 

Lossning

Så var då ripsvarpen färdig till slut. Det har varit lite trögt med inspirationen den här omgången. Har känt mig lite instängd mellan de ljusa varpslingorna och inte kunnat gå loss alla gånger. Men jag är ganska nöjd med resultatet i de flesta fallen. Har inte bestämt ännu vad som ska komma härnäst. Det är sånt som jag ligger och funderar över under morgontimmarna innan det är dags att stiga upp. Mitt mattlager är ganska omfattande nu, så det vore kanske dags att ägna sig åt något mindre skrymmande. Bordslöpare, kuddar, väskor ....

Nytändning

God fortsättning önskar man alla än så länge. Det gäller också den kvarvarande ripsvarpen. Det är så typiskt! Nu är jag less!! Inspirationen tryter, men då tog jag hjälp av det grådaskiga vädret utomhus och startade upp en liten idyllisk regnskur med lite blixtinslag emellanåt. Tror inte att det kommer att bli en långliggare, men jag kom i alla fall igång efter helguppehållet.

En första etapp

Väl medveten om att jag som vanligt varpat en alldeles för lång fläta, har jag hållit ut i det längsta med att klippa ner de mattor jag vävt. Men nu var det fullt på tygbommen, så det var bara att ta fram saxen. Överraskande nog gav de tre mattorna ganska olika helhetsintryck. Har varit orolig för att de ljusa varpbårderna skulle dominera och därmed alla mattor se likadana ut. Framförallt är det förstås färgsättningen som gör skillnad. Nu gäller det bara att komma fram till ytterligare några varianter. Det är mycket kvar på varpbommen. Jag tror att jag ska börja med att botanisera i den kasse med klippta jeanstrasor som jag producerade i somras.   

Slow motion!

Det har inte varit den riktigt vanliga takten i min vävkammare i höst. En anledning är förstås den intensiva träningen, som tar tre eftermiddagar i veckan i anspråk. Älgjakt och idéellt arbete med boule, vävstuga och Rebeckaloge kräver också några timmar. Men det är inte där skon klämmer. Det är den uppsatta väven. Den flerfärgade varpen låser mina mönstertankar. Jag vill inte att alla mattorna ska se likadana ut, men dessa vita autostrador längs vägen kommer att dominera alla alstren. Den första mattan blev en gammeldags matta med tvist och färgränder.  Den blir man lite glad av. Den som jag nu väver är dess motsats, stjärnor på nattsvart himmel. Kanske är det en Halloweenmatta. Men jag tänkte, att medan jag väver så färgmässigt ensidigt, skulle mönsteridéerna rinna till. Det har varit magert på den fronten. Det blir kanske bättre när vi nalkas jultider och allt är lysande rött!

Mot nya djärva mål

 För första gången i mitt liv tänker jag underkasta mig ett träningsprogram. Är med i ett forskningsprojekt, som skall utröna hur minnesfunktionen hos en totalt otränad pensionär reagerar på intensiv fysisk träning under ett halvår. Mitt minne har testats intensivt vid flera entimmespass och min hjärna har magnetröntgats ur två olika aspekter. Nu tränar jag tre gånger i veckan med att maxa pulsen på löparbanan och på en träningscykel i Noliahallen. När det gått ett halvår ska jag genomgå samma slags tester igen av minne och hjärna. Det ska bli spännande att se om slitet har haft någon verkan. 

Förutom dessa konditionspass, så har jag naturligtvis kört den vanliga gymnastiken i vävstolen. Har varpat och satt upp en randig glesrips här hemma. Troligtvis har jag gjort en alldeles för lång varp. Jag märker att jag blir otålig, redan när jag fastställt mattans första mönsterbårder. Men innehållet i mina mattraslådor måste reduceras och då passar det bra att väva gammeldags långa gångmattor. Alltid är det väl någon som kan glädjas åt dem. "Det blir bra på auktion" sa man förr, dvs. dödsboets auktion. Men jag hoppas förstås mera på något utställningstillfälle före den dagen.