Man kan inte vara vän med alla

Jag har lite problem med min rosengång. Den blir inte så stilren som jag  önskar. Mattan jag väver nu, har jag tagit som ett träningspass. Bottenfärgen är hållen i olika gröna toner medan rosengångsbårderna är väldigt färggranna. De syns alltså.(Bilden visar den mest dämpade). Mönstret blir väldigt känsligt av bredden på tuskaftstrasorna och även att kraften på inslagen är lika. Får jag inte till det innan den här mattan är klar, kommer jag att solva om varpen till traditionell rosengång. Det får ju vara någon måtta med bekymmer.

Var igår kväll och lyssnade på ett inspirerande föredrag av Karin Wallin, textilkonstnär och även lärare vid universitetet. Hon talade kring hur mönster och färger föds ur tanketrådar. Att ge namn på en väv kan göra att tankarna gör utflykter och föder inspiration till temat för det vävda alstret. Detta har jag just väldigt starkt upplevt i samband med att jag vävde "Pingu". Kejsarpingvinerna var ständigt i mina tankar.