Den har kudden fick bli ett undantag. Jag frångick mitt obligatoriska färgval och blev mycket diskret. Alla är ju inte besatta av styvmorsviolen och uppskattar säkert denna dimhöljda kudde.
Min vävstol har jag ju ärvt efter Brunos mamma. Hon efterlämnade också en del vävalster, som jag har fullfärdigat ibland. Här är en kudde i munkabälte och vävd i min favoritkulör. Jag applicerade en spets, som nog min mamma virkat. Roligt att få ge de kära minnesmärke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar