För att ha ett ihållande projekt, så har jag ägnat mig åt dessa krypton. Klackmatta har jag gjort tidigare, men den tål att upprepas. Resulterade i ungefär 400 klackar i varierande blå jeanstoner, men utan langettsömmar. Katedralfönster är ett mångsidigt quiltingmönster, som jag också gjort flera varianter av tidigare. För att spä på det hela tog jag en näve vita knappar ur knappburken och applicerade dem i hörnen. Det tar tid att sy i fyrhåliga knappar! 

F

Tittade på en föreläsning om ryavävning med Vega Määtä Siltberg och blev verkligen inspirerad att göra en egen rya. Jag hade sedan tidigare en vävram som var lagom tätt varpad och där växte fram under en veckas gång avbilden av min favorit; styvmorsviolen. 

På Facebock har det sedan en tid varit ett tätt inflöde av denna
typ av snurrad halsduk och naturligtvis hängde jag på.
Det har nu resulterat i fyra stycken blåvita "snurror".
Det är ett idealiskt handarbete framför TV:n
för du behöver inte tänka på om det är avigt eller rät
och det är samma färg och lika många maskor. 

 

Livets cirkelgång

Ja nu har det förflutit ännu en sommar i mitt liv. Den syns ha varit rikligt blåtonad. Den blå himmeln har jag ofta förstås tillbringat i vävkammaren. Sällan eller aldrig har jag suttit och solat mig på altanen. Ett par tre vändor har det blivit i golfbilen tills nackspärren slog till. Rabatterna har fått nya välgörare. Marielle och Jessica har väckt dem till liv. 

Men jag har inte varit sysslolös några långa stunder. Lagom stora handarbeten i TV-soffan är virkade pannlappar. Hittade några lite komplicerade mönster, som bidrog till hjärnverksamhet och som ger rejäla underlag till karotterna. 

 När jag städar i mina tyglådor dyker det alltid upp lite idéer och frågetecken: Vad kan jag göra med detta? Som tex. alla bortsprättade blixtlås från jeansen jag vävt och flätat upp. Det blev till en pampig guldglimmande kvinna, omgiven av pärlor och sashikobroderier på en lagom stor telefonväska.

 

DE FYRA ÅRSTIDERNA

Någon fällde en kommentar beträffande bilden på De fyra elementen och trodde då att jag menade De fyra årstiderna. Men se det hade jag ju inte alls gjort. Då fick jag ju genast ett nytt projekt och numera är det fullföljt. Vid första anblicken är det nog inte så lätt att skilja dem åt, 

I vävstugan fortsätter jag på temat Stenar. "På rullande stenar växer ingen mossa", var ett uttryck jag hittat. Men på dessa stenar i plockväv växer en mjuk och gosig mossa av sammet och manchester. Blir en bekväm kudde att vila kinden mot. 

Stenröse borti backen

Jag har naturligtvis fortsatt att vrida mina tankar till temat STENAR. Eftersom saknaden av vävstol här hemma stoppar tekniken vävning, har det här sättet att väva på en pappskiva passat mig alldeles utmärkt. Det är ett lagom stort hantverk framför tv och ger faktiskt tillfälle att skapa färgkompositioner utifrån den låda med broderigarner, som finns här hemma. 

I vävstugan är jag nu klar med min matta som jag kallat för Sniskan. Det har varit ett litet pyssel att väva den. Kanske fortsatte jag i sömnen att lägga de små trasnystanen i fyrkanter, men en natt fick jag i drömmen uppslaget att omvandla inläggen till en mängd stenar. Sagt och gjort! Det blir en dörrmatta med namnet Stenröse. Mycket passande! 

Stenrösen kan ha olika utseenden och i min barndom hade stenrösena omkring gården var sina olika namn. Det här lilla grytunderlägget får nog namnet Smia, som låg framför pappas smedja. 

Men sen kommer Storstenröset, som låg i utkanten av åkermarkerna. Där hade man samlat mängder med sten när det bröts ny åkerjord. Stenröset omges av lite slingrande växter

De fyra elementen

 På en annan sida i den inspirerande boken visades hur man kan väva på en pappskiva. Jag har kvar några tjockare reklamblad från min karriär i Acanto och på baksidan av ett sådant ritade jag av omkretsen till en av våra tekoppar och tog sedan en vass stoppnål och stack hål hela vägen runt denna rundel. Sedan "varpade" jag lodrätt mellan hålen. Så var det bara att sätta igång och väva. 

Sen vi i distansgruppen valde stenar som tema, har jag grunnat på lite andra  företeelser i naturen och då fastnat för De fyra elementen. Inslagen är gamla brodergarner i mina gömmor. Som skyttel har jag använt en lång spetsig stoppnål. Det har varit ett vilsamt projekt som jag är mycket nöjd med.

 

Vi har satt upp en verkligen annorlunda väv i vävstugan. Allting går på sniskan. Påminner om Moorman, då man sitter med flera små knyten till inslagen. Baksidan blir enfärgad. Det gäller att hålla ordning på sina kypterttrampor, men kul är det.

Hittade en jätteinspirerande bok på biblioteket, som handlade om vävning på alla sätt utom i en vanlig vävstol. Jag tände på flera idéer. Här har jag skrivit ut foto A4-format  på en fantastisk solnedgång utanför stugan i Fjärdbotten i två exemplar. Det ena fotot strimlar jag lodrätt och det andra vågrätt. Sedan vävs de samman i tuskaft. Det blir en dubbelt dramatisk solnedgång. 

Tankeverksamhet kring associationer

Mina tankar har en tendens att hänga upp sig på saker och ting i det oändliga, när de väl har fått fäste i min hjärna. Och nu ett tag har hjärnan naturligtvis studsat omkring bland stenar av alla de slag och formationer. Försöker få infallsvinklar på såväl stenbumlingar som berghällar. Den hakade mossbelupna stenen blev jag ganska nöjd med. Rödhällarnas färgskala är svår att sätta namn på, men jag hittade i Gudruns tyglåda några rostfärgade rosentyger  som ganska väl motsvarade min upplevelse. 

 När jag dyker ner i denna fantastiska tyglåda hittar jag hela tiden fantastiskt mönstrade tyger i de mest dramatiska färger och mönster. En del följer med ut ur lådan och blir till tygremsor jag flätar i hexagonala mönster. Men flätorna måste ju användas till något och numera har jag en ansenlig mängd tygkassar och kuddar.