Så var då en del av projektet med tidningsranorna färdigt. Alla är inramade och har blivit döpta med namn associerade till miljön där de ska placeras; en redovisningsbyrå. Sen återstår det en del tidningsmattor som ligger ofullbordade i syrummet. De riskerar att bli UFO:n en tag framöver.
Ett märkligt fenomen har framkommit. När jag ser en färgglad annons i VK, tänker jag: Det är synd att jag inte väver med tidningar längre; den här annonsen skulle göra sig bra i väven. Nåväl, sånt händer ju också när man ser ett vackert påslakan, som inte är tillräckligt nött för att platsa som mattrasa, se nedan.
 |
| Debet och kredit |
Det kändes skönt att ha fullgjort detta projekt och så packade vi bilen och åkte ner till stugan. Snödjupet måste vara rekord för iallafall detta århundrade, men jag hade fått fina, dyra snöskor i födelsedagspresent, så det gick, om inte som en dans, så iallafall jättebra att ta sig från vägen ner till stugan. Solen lyser och temperaturen är optimal. Jag får pga hudproblem helst inte sola så mycket, så det gäller att hitta någon sysselsättning inomhus. Det kanske blir lite påskbak och så ska väl de värsta dammtussarna tas om hand. Men tiden däremellan då? Upptäcker då att jag inte tagit med mig något att sysselsätta händerna med. Gick på jakt i linneskåpen och inventerade påslakanen, men alla var fullt brukbara. Hittade som tur var ett slitet underlakan av hemvävd natur, som jag kunde sätta saxen i utan dåligt samvete. Kanske hittar jag ett litet garnnystan någonstans, som jag kan virka någon liten påskblomma av. Att inte göra någonting alls är något jag aldrig klarat av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar