Så har då de flesta av familjemedlemmarna återgått till sina vardagsadresser och i stugan ekar väggarna av tystnad. Tack och lov har jag då en jättebra reträttplats: vävkammaren! Där får hjärnan distraktion och solen lyser varmt. Jag fick i våras ett önskemål från dottern Marielle om sittunderlag till deras nybyggda altantrappa. Jag varpade en rumpa, förlängde den så att den även ska räcka till att väva några tidningsmattor, som är önskade av några vänner. Så förflyter några timmar varje dag i harmoni. Men visst saknar man barnen!!
I början av augusti firade jag Trasmattans dag vid Träffpunkten i Nora. Visade upp en del av mina trasmattor på räcket runt fikaplatsen. Det var en hel del som uppmärksammade den ovanliga dekorationen och faktiskt så fick jag sälja ett par av mattorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar